En Liten Tanke.
En Liten Tanke.
Du, en droppe.
En oskyldig liten droppe som faller ner för himlen. Allt är suddigt och du förstår inte vad som händer. Vad gör du här? Vad är du? Det spelar ingen roll för allting känns underbart och du får snabbt kontakt med andra droppar. Ingenting verkar svårt med att falla och du vill aldrig sluta. Plötsligt är det som att de andra dropparna inte vill ha kontakt med dig längre, Alla droppar vill bort från dig. Miljontals droppar faller samtidigt och du ser att vissa av dem landar fort. Du inser att du vill ha det som var förut och försöker falla i samma takt som majoriteten av dem. Det är svårt och du har problem med att hålla rätt kurs. Du märker att ingen droppe är sig lik men att många försöker att likna de andra dropparna. Du ser att vissa droppar slås ihop för att sedan komma ut som nya annurlunda droppar och du undrar varför? Varför vill de vara någon annan droppe? Vill de falla i någon annan takt? Du undrar de? Är de normalt? Allt är så förvirrande.
Medan du tänker så faller du ner mot den gråa marken och inget har förändrats sedan du var nästan högst upp. innan du hinner reagera är du halvvägs nere. Vart tog all tid vägen? Vart tog njutningenmed att falla vägen? varför har jag inte gjort något annat än att tänkt och fallit som de andra dropparna? Kamske är der för att alla dropparna vill känna sig hemma och det är därför de måste anpassa sig. De märker att de kan falla långsammare om de tillhör något, eller för att det är bekvämt. En kraftig vind blåser plötsligt upp och du dras med den och krockar med de andra dropparna. Du känner hur skönt det är att Sammanlänkas med de andra med samtidigt hur smärtsamt der är att splittras från dem. När vinder avtar så är du dig själv igen men du känner dig helt annorlunda, något förändrade dig. Känslan av att tillhöra någon annan droppe är mycket stark. Desperat letar du efter en annan ensam droppe, en droppe som också vill tillhöra någon. Där, på väg mot en kraschlandning på ett hustak, ser du en ensam droppe. En sakta och försiktig vind blåser dig över dit så att du kan åka in i den ensamma droppen och försiktigt styra den från hustaket sa att ni kan fortsätta er resa neråt. Du tycker att det är underbart att vara sammanlänkad med någon igen och du vill aldrig delas igen. Tillsammans faller ni sakta r marken och du börjar inse hur härligt det är att falla, att inte behöva oroa sig om vinden tar er eller om ni kommer träffa ett träd. Tittandes uppåt märker du att dropparna inte längere sammanlänkas så snabbt som de gjorde när de var där uppe, det är nya droppar som faller nu. Nya droppar som kommer förändra regnet. Som kommer göra regnet skönare och härligare. Marken börjar nu närma sig. I det ögonblicket, precis innan du landar, var inte rädd att du har missat av att njuta av resan för när du har landat så kommer du någon gång att dunsta upp och åter igen falla och rädda en annan droppe från att kraschlanda på ett Hustak.
-
Josefin Enberg.
Kommentarer
Trackback
